JULORATORIUM I-III

Om juloratoriet

JUBEL, BERÄTTELSE OCH EFTERTANKE

När Johann Sebastian Bach skrev sitt juloratorium vintern 1734-1735 skapade han ett verk som förenar jubel, berättelse och eftertanke på ett sätt som få andra kompositioner i musikhistorien. Oratoriet består av sex självständiga men sammanlänkade kantater, avsedda att framföras vid olika tillfällen under jul- och trettonhelgen. Tillsammans formar de en musikalisk helhet som följer julevangeliets förlopp från födelsen i Betlehem till herdarnas tillbedjan.

VARJE ÅR VÄRLDEN ÖVER
Juloratoriet rör sig obehindrat mellan det jublande och det stillsamma. Här möts kraftfulla körer, intima solopartier och välkända koralmelodier i ständigt nya gestaltningar. Verket har sedan dess blivit ett av Bachs mest uppskattade och spelas varje år under julen, världen över.

Vid tiden för tillkomsten hade Bach varit verksam som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig i över ett decennium. Han hade redan skrivit musik till kyrkoårets alla söndagar men julen inspirerade honom till något mer omfattande än en enskild kantat.

VÄRLDSLIGA MELODIER OCH NYKOMPONERAT
I Juloratoriet sammanfogade han tidigare komponerad musik – ursprungligen skriven för världsliga sammanhang – med nykomponerade satser och nyskapande bearbetning av koraler. Resultatet blev ett rikt och mångfacetterat verk, där det festliga och det andaktsfulla får samexistera.

I kvällens konsert framförs de tre första delarna som kretsar kring Jesu födelse, ängelns budskap till herdarna och deras vandring till stallet.

MUSIKALISK MANIFESTATION AV JULENS BUDSKAP
Verket öppnar med den välkända kören Jauchzet, frohlocket! – en inledning som genast etablerar verkets glädjefyllda karaktär. Musiken har sitt ursprung i en tidigare världslig kantat men i sin nya kontext blir den en musikalisk manifestation av julens budskap.

Den fortsatta berättelsen förs av evangelisten vars recitativ hämtar text ur Lukas- och Matteusevangelierna. Med ett återhållet ackompanjemang av cello och klaver leds publiken genom händelserna. Mellan dessa berättande partier infogas koraler och arior som ger utrymme för närvaro och reflektion. Koralerna, välbekanta för Bachs samtid, presenteras i ständigt nya harmoniska dräkter. Ariorna erbjuder i sin tur ett mer inåtvänt perspektiv där julens händelser tolkas och fördjupas genom känsla och eftertanke.

TEXT OCH MUSIK I NÄRA SAMSPEL
Ariatexterna skrevs sannolikt av Bachs nära samarbetspartner Christian Friedrich Henrici, känd under namnet Picander. Hans texter rör sig fritt mellan vördnad, ömhet och förundran inför det nyfödda barnet och reflekterar samtidigt över människans förhållande till det gudomliga och heliga.

Bland de mest framträdande numren i de tre första delarna märks basarian Großer Herr und starker König, den pastorala Sinfonian som målar herdarnas nattliga landskap, tenorarian Frohe Hirten, altsolistens stilla vaggvisa Schlafe, mein Liebster samt den livfulla och jublande kören Herrscher des Himmels.

Tillsammans bildar dessa satser en musikalisk resa där berättelse, symbolik och känsla samverkar – ett verk som, nästan trehundra år efter sin tillkomst, fortfarande talar med både klarhet och värme till sin publik.

Carolina Friberg

Juloratorium I-III av Johann Sebastian Bach (1685-1750) i Tossene Kulturkyrka 6 januari 2026.

Christian Friedrich Henrici (1700-1764) känd under namnet Picander.