Hästpojken
17 oktober 2026 · 18.00
När Hästpojken spelar är det inte bara musik – det är en kniv i hjärtat och en hand på axeln, samtidigt. Det är vackert, skitigt och helt omöjligt att värja sig mot. De bygger något som samtidigt är nytt och förankrat i ett arv från Bad Cash Quartet och Broder Daniel – utan att fastna i nostalgin.
Att se Hästpojken live är som att kliva in i ett universum där allt annat försvinner. Där man minns varför man älskar musik som inte bara underhåller – utan faktiskt förändrar något inom en. Man går därifrån med fler känslor än man kom dit med.
Att se Hästpojken live är som att kliva in i ett universum där allt annat försvinner. Där man minns varför man älskar musik som inte bara underhåller – utan faktiskt förändrar något inom en. Man går därifrån med fler känslor än man kom dit med.
Göteborgspop med hjärtat utanpå
Hästpojken bildades 2007 av Martin Elisson och Adam Bolméus, båda med bakgrund i Bad Cash Quartet. I den första sättningen fanns också Lars Malmros från Broder Daniel och redan från början fanns den där tydliga Göteborgsnerven: melodier som fastnar, energi från punken och texter som går rakt på känslan.
Debutalbumet Caligula kom 2008 och året därpå följde Från där jag ropar, med Gitarrer & bas, trummor och hat – en låt som blivit något av en signatur för bandet och som i dag hör till deras allra mest spelade. Sedan dess har Hästpojken fortsatt att utveckla sitt eget uttryck genom album som En magisk tanke, Hästpojken är död och senast River av ett liv från 2024.
Det finns något väldigt direkt i Hästpojkens musik. Den kan vara både skitig och vacker, sorgsen och trotsig. Det får gärna skava lite, men melodierna och refrängerna sitter där de ska. Det är nog en del av förklaringen till att låtarna stannar kvar.
Debutalbumet Caligula kom 2008 och året därpå följde Från där jag ropar, med Gitarrer & bas, trummor och hat – en låt som blivit något av en signatur för bandet och som i dag hör till deras allra mest spelade. Sedan dess har Hästpojken fortsatt att utveckla sitt eget uttryck genom album som En magisk tanke, Hästpojken är död och senast River av ett liv från 2024.
Det finns något väldigt direkt i Hästpojkens musik. Den kan vara både skitig och vacker, sorgsen och trotsig. Det får gärna skava lite, men melodierna och refrängerna sitter där de ska. Det är nog en del av förklaringen till att låtarna stannar kvar.
|
|
|
|